Pandemin: Två sätt som hjälper när vår stenåldershjärna ställer till det

Det har skrivits spaltmeter om hur pandemin påverkar vårt psykiska mående. Men några delar tycker jag har hamnat lite i skymundan. Det handlar om hur vår stenåldershjärna ställer till det när det gäller pandemin.

Hyperkänslig hjärna

Vår hjärna har utformats för att vara hyperkänslig när det gäller att upptäcka infektionstecken hos andra människor. Den är utformad så för att under århundranden chansen till vår överlevnad. Därför reagerar vår hjärna ofta instinktivt med fruktan och avsky när vi upptäcker tecken på infektion hos andra. Den här dynamiken kan exempelvis aktiveras om vi hör eller läser om COVID. Vår hjärna driver oss att försöka reda ut vem som är smittad och vad som ska undvikas.

Denna instinkt går emot många av de saker som vi vanligtvis annars mår bra av i livet, umgänge med andra människor, kroppskontakt och en sänkt guard. Utifrån detta perspektiv är det inte konstigt att nästan två år av pandemi stressat upp oss.

Det oväntade

Den andra faktorn som ställer till det är att vår hjärna har svårare att hantera oförutsägbara stressfyllda händelser än väntade sådana. Det innebär exempelvis att de flesta människor hellre skulle välja en kraftigare elchock vid ett bestämt tillfälle, än att få en mindre elchock på en tidpunkt okänd och överraskande tidpunkt. Och är det något som pandemin lärt oss hittills är det hur lite möjligheter vi har att påverka många av faktorerna kring den.

Dessa två faktorer gör att vårt sinne lätt försöker fly, fäkta eller stelna till. Och som ni vet vid detta laget är detta sällan tillstånd som är särskilt gynsamma för oss.

Det finns många sätt att hjälpa oss själva med detta, och jag tänkte ta upp två sätt:

·       Acceptans – att förstå att mycket av den stress vi upplever kommer från att vår hjärna försöker få oss att överleva. Även om vårt sinnes reaktioner inte alltid är hjälpsamma för oss, vill det väl.

·       Självmedkänsla – vårt sinne vill oss väl, katastroftankar kring nutiden och framtiden är ett sätt att försöka säkerställa att vi ska överleva – se om det går att visa tacksamhet till vårt sinne för det hårda arbete den gör med att försöka navigera i en osäker värld.