Reflektion - när världen inte är som du tänkt

Många av oss gillar förutsägbarhet.

Vi vill att vårt liv här på jorden ska ha ett stort mått av förutsägbarhet.

När sedan saker som vi inte planerat händer, tänker vi att det är olyckliga avvikelser.

”Åh, om bara inte det hade hänt, så hade jag ju kunnat levt mitt liv som planerat”.

Känner du igen dig?

För varje sak som händer, som vi inte förutsett eller planerat, så blir vi mer besvikna och frustrerade.

Det är naturligt, jag tror vi alla kan känna igen oss i detta.

Men tänk om det är så att det alltid kommer vara så här. Att livet alltid är kaosigt i nån mening.

Hur mycket vi än planerar, så kommer det alltid hända saker vi inte räknat med.

Det här året var det en pandemi, nästa år kan det vara något annat.

Tänk om detta är detta som är det normala, snarare än våra föreställningar om vad som är normalt.

Livet är i ständig förändring, och vi kan lätt hamna i en kamp mot detta.

Att vi kämpar för att försöka skapa förutsägbarhet i en värld som inte låter sig förutsägas.

Detta kan låta uppgivet, om vi ändå inte kan planera, då kan vi lika gärna ge upp, men det handlar inte om det, det handlar om att släppa taget om det som vi ändå inte kan kontrollera, de stora rörelserna i världen, och känna en frihet i att både det vi gillar och det vi inte gillar är övergående.

Vi kan ändå gå i den riktning vi önskar, även om vi inte riktigt vet hur vägen dit kommer se ut och vad vi kommer stöta på på vägen.

Det kan till och med finnas en frihet att det finns så mycket saker som vi inte kan kontrollera.

Vårt nuläge kommer alltid att förändras, det kan både vara bra eller dåligt, men oavsett vilket så är det en ständig förändring.

Att meditera i vardagen kan vara ett sätt att bjuda in detta, att låta allt det kaotiska och föränderliga få spela ut sig, medan vi betraktar oss själva och omgivningen, och agerar i enlighet med våra värderingar.